Jag har funderat lite. Jag vet att det finns fler tjejer än mig som nästan skulle göra vad som helst för ett par Jimmy Choo skor eller en underbar hanväska från Burberry. Det är klart att man står och suktar i skyltfönstren och man stannar gärna lite längre och tittar på den där väskan eller de där skorna som man verkligen vill ha men verkligen inte har råd med. Men jag undrar, vart går gränsen när man köper grejen eller inte. Finns det en liten gumma eller gubbe i huvudet som säger Nej nej nej du kan inte köpa den nu, ofta så kommer dessa figurer och hälsar på runt den 12,13,14 eller varför inte precis precis innan lön. Men vad händer när lönen kommer in på kontot? Då har de minsann försvunnit och man tycker att man är värd det mesta i shoppingväg och jag vet att jag inte bara talar för mig själv när jag skriver detta. Var går gränsen i vår endlösa shopping? Jag såg i ett skyltfönster i förra veckan: 1 par skor 300:-, 2 par 500:- och naturligt så for tankarna åt att jag sparar pengar på att köpa 2 par istället för ett par. Hur kan man ens tänka så? Man förlorar ju 500:-, som tur är så har jag inte köpt skorna än men varje gång jag går förbi så vill jag slinka in och prova de små delikata pumpsen med fina klackar och underbara färger. Precis sånt som man behöver mitt i vintern. Färg.

Hur kommer det sig att man är ett shoppingfreak?

Det vet nog alla som känner mig att jag älskar att shoppa och nu är jag inne på en liten mini laptop med matchande hårddisk i rosa. Varför?? Ja jag vet inte, Jag har faktsitk redan en fungerande dator som knappt har ett år på nacken men ändå så slinker tankarna gärna iväg mot den söta rosa Aser datorn. Peter har köpt en vit sådan idag och när jag fick pilla lite på den och titta lite på den så blev begäret ännu större. Hur ska jag kunna hejda mig från att köpa denna undersköna, vackra och praktiska vara?



Ser ni hur underbara de är? och de skulle passa perfekt till min lilla rosa telefon..

Habegär. Åååååååh