Har ni också kommit på er själva att skratta, viska eller prata med dig själv när du är... helt solo? När jag kommer på mig själv göra detta så blir det som en ond cirkel och jag säger åt mig något i stil med: Nej men Moa, nu pratar du med dig själv igen, fan skärp dig.  Sen kommer man ju på att det också var att prata med sig själv så skrattar man sen och känner sig sådär lagomt patetisk och psykiskt rubbad. Men det är väl så livet ska vara I guess ;)

Nu sitter jag och dricker morgonkaffe och fnissar för mig själv över bilderna från helgen jag var hemma i Avesta och gick ut med mina stjärnor. Men det känns som att kanske en bild blev bra av 70 men thats life. Fruktansvärt många spontanbilder och folk som inte alls är beredda men det är ju det som är kul. Att sitta uppradade som på ett klassfoto är inte riktigt det som jag är ute efter när jag fotograferar.

Näe om man ska fylla på kaffekoppen en gång till så att man får ett sånt där hääärligt kaffedarr då kanske!