Gårdagen var fantastisk. Det var fullt med barn överallt och även fast det regnade oavbrutet så var vi ute. Pappa och Marcus satte upp ett gigantiskt partytält i fredags utifall att vädret skulle vara kasst. Det var värmare därinne så det var inte det minsta kallt. Det var som att vara inomhus med gräsmatta till golv. Lilla Emma var så söt och snäll hela dagen och hade på sig en blomkrans under namngivelsen. Jag framförde två låtar; "en värld full av liv" från Lejonkungen och "vi är en" från Lejonkungen2. Det gick jätte jätte bra och värdparet och delar av sällskapet var rörda till tårar. Det hade väl att göra med att det dels var mycket fint men även att texterna har sånt fint innehåll. Det är inte många låtar som passar så bra som dessa gör till dop som inte är dopsånger från början. Hur som helst så kommer jag att sakna alla så fruktansvärt mycket när jag åker neröver igen. Detta är mitt hem och jag blir tårögd av bara tanken att kanske inte få se alla barn på någon månad igen. Dessa små kottar betyder allt för mig och jag skulle lätt offra mig själv för var enda en. Jag vill ju vara med. Jag vill se hur de växer och hur de åldras i verkligheten och inte bara på bild. ´Självklart så trivs jag bra i Malmö med och det är jätte bra när jag är där nere och jag har min älskade älskling där. Samtidigt så känns det lite tungt att han skall åka hem till Avesta över sommaren i 6 veckor för att jobba medans jag är själv därnere. Det kommer nog att bli jobbigt men samtidigt så tror jag att det kan vara bra att vara ifrån varandra lite emellanåt. Sen så kommer vi ju träffas innan de 6 veckorna är över. Jag åker upp och han åker ner.

Jaja. Här spöregnar det som attan och jag hörde att det var sol i södern så det är väl inte så dumt att komma hem till Peter och en strålande sol. Planet lyfter 21.40 om allt går som det ska men vi får väl se.

Jag slänger upp bilder när jag är hemma i Malmö.