Jag har fortfarande inte släppt att folk har fått gått. Jag vet förvisso om anledningarna och jag kan förstå att de har fått gått för detta. Men det känns ändå overkligt att en av tjejerna som man har kommit hyffsat nära, som man har umgåts med, som man faktiskt först pratade med när man kom till jobbet första dagen den 4 maj, att hon skall gå. Men det reder sig. Jag har aldrig trott att man kan trivas så bra på en arbetsplats. Jag visste inte att man kunde längta till jobbet när man inte jobbar. För mig är det ganska overkligt men det känns också så väldigt bra. Jag kommer att spendera många timmar där och då vore det synd att inte trivas. Det flyter på bra för mig just nu. Jag trivs på jobbet, jag jobbar på min drömkropp och till helgen får jag träffa familjen, tråkigt bara att inte Peter följer med men sånt är livet ibland.

Nu ska jag försöka att inte vara så depp, jag sitter ju faktiskt och äter min "lyxiga" frukost bestående av en proteinshake och en kopp kaffe. Det jag saknar i frukostväg är någonting som stabiliserar vätskan i magsäcken. Har inte kommit på något bra alternativ till det än. Har ju satt i mig en frukt eller så ibland och det har funkat hyfsat. Funderar på en knäckemacka utan pålägg. Bara för fyllighetensskull men vad vet jag? Jo jag vet bara att så fort som jag har satt i mig all min dryck ska jag bara vila lite (diska, fixa håret) sen bär det av till gymmet. Skulle helst vilja vara där innan alla galningar som gymmar på lunchen kommer. De är så fruktansvärt stressade; cykla, cykla, cykla, kolla klockan, klockan klockan, hinner jag göra mage, ben och armar eller ska jag bara  cykla, jäkt, jäkt, jäkt. Sen på eftermiddagen är ju minisats full i ungar så man är ju rädd att man ska springa över 14 stycken när man tar sig från omklädningsrummet till gymmet. Nä tacka vet jag förmiddagsgymma. Lugnt och skönt. :)