Vikthetsen hit och dit
Man läser om denna vikthets överallt. Kissie förespråkar att en kvinna skall vara pinnsmal och att låren inte skall gå ihop med varandra. Gör dem det så är man fet. Okej Kisse, då är jag fet i dina ögon kanske, men inte i mina så jag totalskiter i dig. Läs inlägget här: http://www.kissies.se/?p=421#comments
Jag har läst många bloggar om vikt med mera just nu. Varför? Det går inte att komma ifrån. De är överallt. Och visst skriver även jag om det. Men det är om mig själv och hur jag utvecklas. Jag skriver inte om någon mall som jag tycker att alla bör följa. Det är väl ändå inte upp till mig att bestämma hur du ser ut? En annan sak som gör mig lite upprörd är att unga bloggerskor som är 15 år skriver att de ska banta och att de använder sig av lattedieten. Som jag har förstått det så dricker de latte dagarna i enda och äter ingen mat alls. Hälsosamt? Nej!! Det råder även en debatt om att 10 åriga flickor vill banta för att de tycker att de är tjocka. Är det så konstligt då egentligen när de förmodligen läser bloggar om 15 åringar som har xxs i stl som bar dricker latte? Från 10 år och uppåt i tonåren är man väldigt känslig som tjej och väldigt mån om att vara smal. Är det inte konstigt egentligen att vikten är så viktig?
Sen har vi en liten räddande ängel i detta dramat och det är blondinbella som förespråkar att alla är vackra och hon ger tips på hur man förbättrar sin självkänsla, hon har ackne men tycker inte mindre om sig själv för det. Jag hoppas hoppas hoppas att alla tjejer som läser både kissies och bellas bloggar kanske får någonform av balans i sina vikttankar när de skiljer sig så mycket.
Jag läste även ett jättebra inlägg om utseende här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12990267
Ett litet utdrag hur hennes inlägg:
Alla människor har saker som vi tycker väldigt mycket om, och andra saker som vi tycker mindre om. På andra ser vi först och främst de bra sakerna, men på oss själva går vi ofta och gräver ner oss i de dåliga. Vi jämför oss skoningslöst; varje grej vi tycker om hos någon annan blir samtidigt ett nedtryckande av oss själva. Inte bara "Åh, vilket fint hår..." utan vi fortsätter gärna "... till skillnad från min egen rishög. Varför har jag så tråkig färg naturligt? Och det går ju inte att göra en enda vettig frisyr, och det är för tunt, och..." Stanna vid den första tanken! Alla gör vi så gott vi kan efter våra egna förutsättningar. Kan inte någons hår bara vara just fint hår? Utan att vi behöver dra in oss själva i resonemanget.
Hur som helst så är det ingen annan än vi själva som kan påverka hur vi ser ut. Och om man vill ha stl 32 eller 48 spelar väl ingen roll. Huvudsaken är att man själv trivs och gör man inte det så ser man till att göra något åt det. Om det är att träna självkänslan, gå ner eller upp i vikt är sitt eget val. Huvudsaken är väl att man mår bra i sig själv.
Fint skrivet, Moa! =)
Jag tror faktiskt inte att Kissie helt menar allvar när hon skriver att man är tjock om benen går ihop eller om magen veckar sig, utan att det endast är ännu ett sätt för henne att kunna provocera. Men det är ändå tråkigt, eftersom säkert många unga flickor med dålig självkänsla tar åt sig av det.
Och du har så rätt i att huvudsaken är att man mår bra i sig själv. Självkänslan är en viktig del där. Jag tror att om man har dålig självkänsla så spelar det ingen roll hur många kilon man går ner (eller upp om man så vill det) eller hur mycket man skönhetsopererar sig om man går så långt. Det allra viktigaste är att man har en bra självkänsla och tycker om sig själv. Utan den kommer man ingenstans.