Nu är det snart dags att cykla iväg till jobbet. Det tar emot lite idag faktiskt, det är fruktansvärt tråkigt och jobbigt att cykla iväg innan min älskling ens har kommit hem. Det är det värdelösaste med att jobba kväll. Han går upp när jag sover, sticker till skolan, jag cyklar till jobbet innan han kommer hem och jag kommer hem när han sover :/ De dagarna ser vi inte av varandra så värst mycket och sånt kan faktiskt få mig att gråta en skvätt. Sen är ju jag en extra känslig liten flicka som kanske gråter lite för lätt ibland. Det är lite jobbigt att vara lite känslig. Jag gråter ALLTID i en viss scen i Sex and the city the movie, det spelar ingen roll att jag vet vad som händer sen. Sen gråter jag ALLTID om jag ser en film/serie/avsnitt där en katt far illa. Jag grät till och med när jag tittade på den ej tecknade filmversionen av katten Gustaf( ja han var ju animerad). När han blev utelåst av Jon. Vem gråter då liksom? Jo, jag!!! Han sjöng ju för fan en sång  fruktansvärt falskt under tiden. Mina kära vänner skrattade och jag grät :/ Katter ni vet. Ligger fröken Karlsson väldigt varmt om hjärtat.

Så nu vet ni en hemlis.
Hej då