Igår var det första gången som jag kände att jag verkligen inte ville gå till jobbet. Jag kände mig hängig, seg och inte alls 100%. Jag ville verkligen ringa och sjukanmäla mig men det måste vi göra innan 9 på morgonen och vilken själ är vaken då när man jobbade till 03.15 dagen innan och kom hem vid 4 tiden? Nä inte jag i alla fall, så det var bara att pallra sin arma kropp till jobb och göra det bästa man kunde. Jag mådde verkligen så dåligt, ni vet sådär som man känner någon dag innan en redig influensa eller inflamation (öron, bihåle) bryter ut. När jag slutade kl 22 var jag enormt glad och tacksam. Jag kom hem vid 23 och somnade bums och sov till 12 idag och mår helt okej. Det kanske var lite sömn som jag behövde? Dock känns det som att min kropp har blivit överkörd av en buss och mina fötter minst 3 bussar, som de ömmar. Har jobbat en del sen i torsdags och mer ska det bli. Har ju tagit ganska många extra timmar just denna vecka som jag har skrivit tidigare för att Jenca ska på semester. Stackars liten blev sjuk precis lagom innan resan. Imorgon är jag ledig en dag och då ska jag bara ligga på soffan med fötterna högt, sedan börjas det igen. många timmars hårt arbete. Jag har lite för mycket tankar i huvudet just nu, lägenheten, lägenheten, lägenheten, lån, jobb, julen. jag kommer få reda på i mitten av november om jag kan åka hem över julen. Så vi får se hur det blir.

efter att ha varit så spänd i flera dagar/veckor för lägenhet, nya arbetsuppgifter osv. börjar det äntligen att lätta och då kommer jag förmodligen bli sjuk. Min kropp fungerar så och det sa min mamsing också. Så nu väntar vi bara in lite små administrativa saker som fortfarande håller mig på spänn sen kan vi räkna med en sjuk Karlsson.

hej hopp i lingonskogen